750 döda i en svensk värmebölja vi knappt minns

Under London Climate Action Week häromveckan hände precis det ingen vill ska hända. Klimattoppmötet om extrem värme ställdes in på grund av extrem värme. En konferens med rubriken ”Extreme Heat: Improving Governance and Strengthening Adaptation” fick helt enkelt kapitulera inför det problem den hade samlats för att lösa.

Men grejen är att det här inte bara är en ironisk rubrik. Det är ett systemfel som blottar hur lite våra samhällen faktiskt klarar av redan idag, och det blir värre.

Värme kallas ”silent killer” av en anledning

Översvämningar filmas från helikoptrar. Orkaner får namn. Men värmeböljor dödar fler människor globalt än något annat extremväder. Forskaren Karin Lundgren Kownacki har kallat extrem värme för just ”silent killer”, och sifforna backar upp det.

En stor studie publicerad i The Lancet visade att nästan 8 procent av den totala dödligheten i de studerade länderna kunde kopplas till icke-optimala temperaturer. Inte extrema temperaturer. Icke-optimala. Det handlar alltså inte bara om att det blir livsfarligt vid 45 grader. Det räcker med att det blir tillräckligt varmt, tillräckligt länge.

Och det är precis det som gör värme så farligt. Effekten smyger. Dag ett av en värmebölja märker du knappt. Men Läkartidningen har redovisat svenska data som visar att redan dag två med temperaturer över 27,5 °C ökar risken att dö med 10 procent. Vid dag sju ligger ökningen på 20–25 procent.

Ingen dramatisk bild. Ingen helikopter. Bara en gradvis, tyst eskalering som framför allt drabbar äldre, kroniskt sjuka och folk som jobbar utomhus.

Städer som kokar sig själva

Det finns en mekanism som förvärrar allt det här, och den heter urbana värmeöar. Asfalt, betong och glasfasader absorberar solenergi under dagen och strålar ut den på natten. Resultatet: temperaturen i centrum kan vara flera grader högre än i förorterna eller på landsbygden. Nätterna kyls aldrig ner ordentligt, kroppen får aldrig återhämta sig.

Det här är inte ett framtidsproblem. Det är ett designproblem. Städer har byggts för att hantera kyla, isolering, uppvärmning, fönster som håller värmen inne. Samma fönster som sparar energi i december blir ett växthus i juli.

Enligt EU:s klimatanpassningsdata bor 74 procent av EU:s befolkning i städer idag. Den siffran väntas passera 83 procent till 2050. Fler människor i tätare miljöer som förstärker just den värme de behöver skyddas från. Samtidigt visar forskning inom det EU-finansierade EXHAUSTION-projektet att interaktionen mellan värme och luftföroreningar, framför allt marknära ozon, förstärker hälsoeffekterna ytterligare. Värme plus dålig luft är inte ett plusproblem, det är ett multiplikatorproblem.

Sverige sommaren 2018 borde ha varit en väckarklocka

Vi pratar ofta om värmeböljor som något som händer i Sydeuropa eller Australien. I Adelaide nådde termometern nästan 47 °C i januari 2019. Men Sverige har sin egen historia som de flesta verkar ha glömt.

Sommaren 2018 hade Stockholm 18 dagar över 30 grader. Folkhälsomyndigheten uppskattade att ungefär 750 fler personer än normalt dog under fem veckor i juli och augusti det året. Sjuhundrafemtio. Det är fler än vad de flesta svenskar associerar med en varm sommar.

Problemet med värmerelaterade dödsfall är att de sällan klassificeras som just värmerelaterade. Dödsorsakerna blir hjärtsvikt, njursvikt, uttorkning. Det gör att siffrorna begravs i statistik som ingen läser om inte någon aktivt gräver fram dem.

Blåljuspersonal och utomhusarbetare i riskzonen

En grupp som sällan nämns i klimatdebatten: fysiska arbetare. Vägarbetare, byggnadsarbetare, brandmän i full skyddsutrustning. Vid ett värmeindex över 26 °C påverkas alla som utför hårt fysiskt arbete. Över 30 °C drabbas i princip alla som arbetar utomhus, oavsett kondition. Det handlar inte om att vara otränad eller känslig. Det handlar om fysiologi, kroppen kan inte kyla sig tillräckligt snabbt när luften runt den redan är varm och fuktig.

Och Sverige värms snabbare än snittet. Landet har redan blivit 1,6 °C varmare sedan förindustriell tid, jämfört med det globala genomsnittet på ungefär en grad. Det innebär att det som idag är en ovanlig värmebölja om tio år kan vara en genomsnittlig juli.

Governance som inte tål verkligheten

Tillbaka till London och det inställda mötet. En av talarna, Chris Anderson, kommenterade att extremväder rör sig snabbare än människors förmåga att anpassa sig, även i de rikaste länderna. Det är en mening som låter som en klyscha tills man tänker på vad den faktiskt innebär.

Vi har inte brist på kunskap. Folkhälsomyndigheten har dokumenterat hur höga temperaturer ger både direkta hälsoeffekter, ökad dödlighet och sjuklighet, och indirekta effekter genom att smittämnen i mat och dricksvatten trivs bättre i värme. Forskningen finns. Dataunderlaget finns. Det som inte finns är infrastruktur som faktiskt är dimensionerad för det vi vet kommer.

Londons konferenslokal klarade inte av värmen den var bokad för att diskutera. Svenska sjukhus saknar i stor utsträckning luftkonditionering. Skolbyggnader från 70-talet blir obrukbara vid 30 grader. Det är inte en kunskapsfråga. Det är en prioriteringsfråga.

Nästa gång en europeisk stad rapporterar rekordtemperaturer, titta på dödstalen tre veckor senare. Inte på rubrikerna samma dag. Det är där den verkliga historien gömmer sig, i statistik som aldrig filmas från helikopter.