Bensinpriset i Ryssland stiger 6,6 procent efter drönarträffar

Moskvas oljeraffinaderi träffades av ukrainska drönare den 16 och 18 juni. Bedömningarna som förts fram i internationell rapportering pekar på att anläggningen kan stå utan produktion i minst sex månader. Samtidigt har bensinpriserna i Ryssland stigit 6,6 procent sedan årsskiftet och låg i juni på i snitt 69,11 rubel per liter.

Att reparationen tar så lång tid har en teknisk förklaring. Ett raffinaderi är inte en byggnad som kan lappas ihop med plåt och svets. Kärnan består av processenheter som krackar, alltså spjälkar, tunga oljemolekyler till bensin och diesel. De enheterna byggdes i många fall med licensierad västlig teknik, och reservdelar, kompressorer och katalysatorer köps normalt från leverantörer som i dag inte får leverera till Ryssland.

Konsekvensen är att en träff på rätt punkt i processkedjan blir dyrare i tid än i pengar. Skadan kan vara begränsad rent fysiskt. Men om en enda kolonn eller kompressor måste ersättas, och delen bara finns hos en tillverkare i Europa eller USA, blir stilleståndet en fråga om improvisation, kannibalisering av andra anläggningar och gråmarknadsimport.

Kostnadskalkylen som talar mot Ryssland

Det militärt intressanta med den här typen av attacker är inte sprängverkan. Det är prislappen på båda sidor av utbytet. En långdistansdrönare kostar en bråkdel av vad ett krackningssteg kostar att ersätta, och ännu mindre än värdet av den produktion som faller bort under ett halvår.

Till det kommer försvarskostnaden. Ryssland måste skydda raffinaderier, pumpstationer, flygbaser och depåer utspridda över ett territorium som sträcker sig över elva tidszoner. Luftvärn som placeras vid ett raffinaderi utanför Moskva står inte vid en flygbas i Pskov. Varje ny attackriktning tvingar fram fler system, fler skift och fler transporter, vilket är samma logik som gör att marknader med tunn marginal blir sårbara när efterfrågan flyttar sig, något vi gick igenom när OPEC saknade reserver med oljan över 100 dollar fatet.

Effekten blir asymmetrisk. Skadorna är sällan katastrofala var för sig, men de binder resurser, driver upp försäkringspremier och tvingar staten att fatta beslut under tidspress. Det är billigare att hota hundra mål än att försvara dem.

Efter drönarattackerna märks bristen vid pumparna

För rysk ekonomi är bränsleprisen mer politik än marknad. Regeringen har under lång tid hållit tillbaka priserna vid pumpen med subventioner och exportbegränsningar, eftersom dyr diesel slår rakt in i jordbruk, åkerinäring och transporter. När raffineringskapacitet faller bort under skördesäsong blir pressen omedelbar.

Problemet skiljer sig från de prischocker som västliga konsumenter känner igen. I Ryssland handlar det inte om att råoljan blivit dyr, som när oljepriset rusade förbi 115 dollar efter Hormuzblockaden, utan om att landet sitter på gott om olja men har svårt att förvandla den till färdiga produkter i tillräcklig takt.

Verktygslådan är begränsad och varje verktyg kostar något:

• Exportstopp för diesel och bensin räddar hemmamarknaden men tar bort exportintäkter staten behöver för budgeten.
• Höjda subventioner till raffinörerna dämpar priset men ökar utgifterna i ett läge med stort budgetunderskott.
• Import från Belarus eller Kazakstan täcker luckor lokalt men löser inte logistiken i hela landet.
• Prisreglering vid pumpen håller nere inflationen på papperet men riskerar tomma tankar där marginalen försvinner.

Stigande bränslepriser är dessutom en av de inflationskomponenter hushållen känner tydligast. Det gör dem till ett politiskt mätvärde snarare än en ekonomisk detalj.

Stålburar, däck på vingarna och 400 drönare på en natt

Det ryska försvaret har gått från improviserade lösningar till systematisk anpassning. Stålburar över parkerade flygplan och bildäck placerade på vingar var tidiga försök att skydda dyra plattformar mot små laddningar. Sedan följde utbyggd radartäckning, störsändare kring kritiska anläggningar och egna drönarförband för att jaga inkommande farkoster.

Skalan har växt under kriget. Moskvas borgmästare Sergej Sobjanin rapporterade själv på Telegram att över 400 ukrainska drönare riktades mot huvudstaden under en enda natt, med bränder och skadade som följd. Redan under 2023 dokumenterade BBC nära 200 drönarattacker mot ryskt territorium och Krim, vilket ger en känsla för hur snabbt volymerna har rört sig sedan dess.

Till det hör en informationsdimension. Ukrainas underrättelsechef Kyrylo Budanov har hävdat att attacken mot flygbasen i Pskov utgick från ryskt territorium. Oavsett om påståendet stämmer tvingar det ryska myndigheter att räkna med hot inifrån, vilket sprider ut säkerhetsarbetet över inrikeskontroller i stället för enbart gränsförsvar. Osäkerhet om varifrån hotet kommer är i sig en form av kostnad.

Mindre diesel ut, mer råolja på marknaden

För den globala marknaden får bortfall av rysk raffineringskapacitet en förutsägbar mekanik. Råolja som inte kan förädlas hemma måste antingen stanna i marken eller exporteras som just råolja. Utbudet av rysk crude tenderar därför att öka, medan utbudet av färdig diesel minskar.

Det syns i marginalerna. Skillnaden mellan priset på råolja och priset på diesel, det raffinörerna tjänar på varje fat, breddas när produktionskapacitet försvinner någonstans i systemet. Vinnarna är raffinörer med intakta anläggningar i Indien, Mellanöstern, Turkiet och Europa. Det mönstret har vi beskrivit i genomgången av hur Shell tog hem 7 miljarder i kvartalsvinst under Irankriget.

Samtidigt fungerar prisstak och importförbud som en sorts prisdämpare i motsatt riktning: rysk råolja säljs med rabatt, vilket ger köpare utanför västvärlden en marginalfördel som inte har med produktionseffektivitet att göra. Regelverket kring vad som får handlas och av vem har blivit så omfattande att kommissionen samlat tolkningarna i en löpande uppdaterad frågor-och-svar-samling om sanktionerna för banker och rederier som behöver bedöma varje enskild transaktion.

Vad som avgör hur länge det håller

Sex månaders stillestånd är en bedömning, inte ett faktum. Utfallet beror på tre saker som går att följa utan tillgång till hemliga uppgifter: hur snabbt reservdelar hittar vägen in via tredjeland, om fler raffinaderier träffas innan det första är tillbaka, och om exportbegränsningarna på diesel görs permanenta i stället för säsongsvisa.

Det är den tredje punkten som säger mest om läget. Så länge Ryssland exporterar diesel finns marginal i systemet. Den dagen exportstoppet blir stående året runt är det ett tecken på att hemmamarknaden inte längre klarar sig utan hela produktionen, och då har drönarna åstadkommit något som varken luftvärn eller subventioner kan reparera på kort tid.

För den som följer oljemarknaden är slutsatsen praktisk. Titta mindre på rubrikerna om enskilda träffar och mer på dieselmarginalerna och de ryska exportsiffrorna vecka för vecka. Det är där bortfallet syns först, långt innan någon officiell siffra bekräftar hur skadad anläggningen faktiskt var.