Födda efter 1990 har dubbelt så hög risk för tarmcancer

Personer födda 1990 löper dubbelt så hög risk att drabbas av tjock- och ändtarmscancer jämfört med dem som föddes 1950. Risken för just ändtarmscancer är fyra gånger högre. Det visar data publicerad i Journal of the National Cancer Institute, och siffrorna har fått forskare att ompröva grundläggande antaganden om vilka som drabbas av sjukdomen. Under decennier har kolorektalcancer betraktats som en åldersrelaterad diagnos, men nu växer fallen snabbast i en grupp som sällan testas och där läkare ofta missar signalerna.

I dag diagnosticeras 49 nya fall varje dag bland personer under 50 år bara i USA, enligt American Cancer Society. Tio av dem dör. Globalt rapporterade WHO 1,9 miljoner nya fall av kolorektalcancer under 2022, med omkring 900 000 dödsfall. Det som förbryllar forskarvärlden är att ökningen bland yngre sker parallellt med att fallen bland äldre minskar, tack vare just de screeningprogram som yngre inte omfattas av.

En generation drabbas hårdare än sina föräldrar

En schweizisk studie från Université de Genève och Geneva University Hospitals analyserade nära 96 000 fall av kolorektalcancer mellan 1980 och 2021. Resultatet visade en stadig ökning bland personer under 50 med cirka 0,5 procent per år, upp till sju nya fall per 100 000 personår. Samtidigt sjönk incidensen i åldersgruppen 50–74 med 1,7 procent per år för män och 2,8 procent för kvinnor. Mönstret tyder på att något förändrats i miljö eller levnadsvanor under de senaste decennierna, något som träffar yngre kohorter hårdare.

Ökningen är inte jämnt fördelad. Den schweiziska studien fann att det framför allt är rektalcancer som ökar hos båda könen, medan unga kvinnor dessutom drabbas oftare av cancer i tjocktarmens högra del. Varför just dessa varianter ökar hos specifika grupper saknar fortfarande en tydlig förklaring.

Sent upptäckt sjukdom bland dem som ”borde vara friska”

En av de mest oroande detaljerna i den schweiziska datan handlar inte om antalet fall utan om hur långt sjukdomen hunnit vid diagnos. 28 procent av patienterna under 50 hade metastatisk cancer, alltså cancer som redan spridit sig till andra organ, när de väl fick sin diagnos. Bland äldre patienter låg motsvarande siffra på 20 procent.

Skillnaden beror delvis på att unga vuxna inte erbjuds rutinmässig screening. Men det finns också en psykologisk komponent. Både patienter och läkare tenderar att avfärda tidiga symtom som magbesvär, stress eller hemorrojder. En 32-åring som söker vård för blod i avföringen utreds sällan för cancer. Det leder till att diagnosen dröjer, ibland månader eller år, och att tumören hinner växa och sprida sig.

Enligt en JAMA-studie som analyserade dödsdata från 1990 till 2023 bland 1,3 miljoner personer under 50 har kolorektalcancer redan blivit den ledande cancerdödsorsaken i den åldersgruppen. Forskarna hade förväntat sig att den gränsen skulle nås först 2030.

Fyra hypoteser utan tydlig vinnare

Forskare har identifierat flera möjliga förklaringar, men ingen enskild faktor räcker för att förklara hela ökningen. Det gör frågan ovanligt svår att besvara med säkerhet.

Ultrabearbetad mat och förändrad tarmflora

Generationer födda efter 1970 har vuxit upp med en betydligt högre andel ultrabearbetade livsmedel i kosten. Hypotesen är att dessa livsmedel förändrar sammansättningen av tarmbakterierna på ett sätt som gör slemhinnan mer sårbar för celltillväxt som kan bli cancerös. Samtidig exponering för antibiotika under barndomen kan ha förstärkt effekten genom att slå ut skyddande bakteriestammar.

Fetma och stillasittande

Övervikt är en etablerad riskfaktor för kolorektalcancer. Men här uppstår en motsägelse som forskarna brottas med: många av de yngre patienterna har normalvikt, tränar regelbundet och äter varierat. De stämmer inte in på den typiska riskprofilen. Det utesluter inte fetma som en bidragande faktor på befolkningsnivå, men det visar att förklaringen är mer komplex än enbart livsstil.

Genetiska mutationer dolda i ung ålder

En studie publicerad i Journal of Clinical Oncology visade att 35 procent av personer under 35 år med kolorektalcancer hade en genetisk mutation kopplad till sjukdomen, jämfört med bara 5 procent av alla kolorektalcancerfall. Ärftliga syndrom som Lynch syndrom och familjär adenomatös polypos, ett tillstånd där tarmen utvecklar hundratals polyper, är vanligare bland unga patienter än vad man tidigare trott. Det innebär att en del av ökningen kan handla om bättre diagnostik som fångar upp genetiska fall, men långt ifrån all.

Miljöfaktorer ingen mätt ordentligt

Kemikalier i förpackningsmaterial, mikroplast i dricksvatten, förändrade sömnmönster. Listan på misstänkta faktorer är lång och bevisen tunna. Det som gör forskningen svår är att kolorektalcancer utvecklas långsamt, ofta över 10–15 år. Exponeringar under tonåren kan visa sig som cancer först i 30-årsåldern, vilket gör det nästan omöjligt att isolera enskilda orsaker i retrospektiva studier.

Screening från 45 år fångar fler fall

American Cancer Society sänkte sin rekommenderade screeningålder från 50 till 45 år efter att ha sett hur fallen ökade i yngre åldersgrupper. En beräkning visade att sänkningen skulle kunna identifiera 30 000 fall och förhindra 11 000 dödsfall under en femårsperiod. U.S. Preventive Services Task Force anslöt sig till samma rekommendation, vilket har betydelse för hur försäkringsbolag i USA täcker kostnaderna.

Problemet kvarstår för dem som är yngre än 45. Utan familjehistorik eller kända riskfaktorer finns det i de flesta länder ingen etablerad väg till tidig screening. Det innebär att den grupp som upplever den snabbaste ökningen, personer i 30-årsåldern, fortfarande faller utanför systemet.

Geografin spelar roll

Europa, Australien och Nya Zeeland har den högsta incidensen av kolorektalcancer i världen, medan Östeuropa sticker ut med den högsta dödligheten. Skillnaderna följer mönster som liknar andra välfärdssjukdomar: länder med hög konsumtion av bearbetat kött, alkohol och processad mat ligger i topp. Men samma länder har också bättre sjukvårdssystem, vilket borde innebära tidigare upptäckt. Att dödligheten ändå är hög i delar av Europa antyder att tillgången till screening varierar kraftigt, även inom rika regioner.

Mönstret att ökningen bland unga sammanfaller med minskande fall bland äldre observeras i land efter land. Det stärker bilden av att screeningprogram fungerar för dem som omfattas, men att de lämnar ett tomrum för alla under åldersgränsen.

Forskarna bakom den schweiziska studien konstaterade att de saknar ett bra svar på varför just deras generation drabbas hårdare. Det enda de kunde säga med säkerhet var att nuvarande screeningprogram inte är utformade för att fånga den här gruppen. För en 35-åring med oförklarade magbesvär betyder det i praktiken att ansvaret att insistera på utredning ofta hamnar hos patienten själv, ett ansvar som förutsätter att man vet att risken finns.