Testerna av Volvo EX60 avslöjar samma gamla problem

Volvo EX60 är byggd på en helt ny plattform, laddar från 10 till 80 procent på ungefär tjugo minuter och har fått 4,5 av 5 från både brittiska Autocar och Auto Express. På papperet ser Volvos nya elbil ut som bolagets mest genomarbetade elmodell hittills. Ändå hamnar samma kritikpunkt i recension efter recension: grundläggande funktioner som spegelställning, rattjustering och klimatkontroll saknar fysiska knappar och kräver att föraren navigerar pekskärmen under körning.

Det handlar inte om en enskild designmiss. Det handlar om en medveten strategi som Volvo tillämpat sedan EX30 och som nu följer med in i en bil som kostar betydligt mer. Frågan är varför de fortsätter.

Ny plattform ger EX60 ett tekniskt försprång

EX60 är den första Volvon som byggs på den nya SPA3-plattformen. Det låter abstrakt, men plattformen bestämmer i princip vad bilen kan och inte kan göra tekniskt. Den avgör batteriets placering, hur kraftigt elsystemet är och hur snabbt bilen kan ta emot laddning.

Den praktiska skillnaden märks framför allt vid snabbladdning. Ett 800-voltssystem fördubblar ungefär den spänning som batteriet kan ta emot jämfört med ett 400-voltssystem, vilket betyder att samma energimängd kan tryckas in på kortare tid. Auto Express uppmätte laddning från 10 till 80 procent på drygt en kvart. För den som stannar vid en snabbladdare längs E4 motsvarar det ungefär tiden det tar att köpa en kaffe och gå på toaletten.

Att EX60 känns mognare redan vid lansering är inte bara en känsla. Den slipper de barnsjukdomar som EX90 brottades med, mjukvaruproblem, leveransförseningar, funktioner som inte fungerade vid leverans. SPA3 verkar ha fått mer utvecklingstid innan den nådde produktion.

Skärmen styr allt och testarna tröttnar

Volvo har sedan EX30 drivit linjen att kupén ska vara ren och minimalistisk. Få knappar, stora ytor, en centralt placerad pekskärm som nav för i princip allt. Resultatet ser snyggt ut på bild. I vardagen skapar det friktion.

I EX60 måste föraren använda pekskärmen för att ställa in sidospeglarna, justera ratten och ändra temperatur. Det är funktioner som de flesta bilägare använder varje gång de sätter sig i bilen. Att de kräver skärminteraktion innebär att förarens blick lämnar vägen, något som trafiksäkerhetsexperter upprepat varnat för.

Problemet är inte nytt. En amerikansk långtidstest av Volvo EX30 visade att modellen kräver sex separata menyval bara för att aktivera biltvättläge: bilsymbol, inställningar, kontroller, bilens lägen och slutligen Car Wash mode. Det är sex steg för en funktion som en fysisk knapp hade löst med ett tryck. EX60 har inte samma extrema djup i alla menyer, men filosofin är densamma. Skärmen först, alltid.

Flera internationella testare har noterat ytterligare en dimension av samma designtänk. Förarövervakningskameran i kupén beskrivs som övernitisk, den varnar vid blickavvikelser som förare uppfattar som normala. Paradoxen blir tydlig: bilen kräver att du tittar på skärmen för att ändra grundinställningar, men varnar dig när du tittar bort från vägen.

Priset utmanar BMW men räckvidden kräver källkritik

Volvo har prissatt EX60 aggressivt. Enligt nederländska AutoWeek ligger startpriset cirka 6 000 euro under BMW iX3, den närmaste konkurrenten i segmentet. Det är en tydlig signal. Volvo vill inte vara premiumalternativet som kostar mest, de vill vara premiumalternativet som ger mest för pengarna.

Jämförelsen blir intressant mot de egna modellerna också. ES90, som använder den äldre SPA2-plattformen, kostar från 913 000 kronor. Koncernkusinen Polestar 4 startar på 692 000 kronor. Att en tekniskt modernare bil som EX60 positioneras under dessa prisnivåer antyder att Volvo räknar med att sälja stora volymer snarare än att maximera marginal per bil.

Men pris är bara halva ekvationen. Den andra halvan handlar om räckvidd, och där finns en branschövergripande trovärdighetsfråga. Mercedes GLC Electric marknadsförs med en WLTP-räckvidd på 67 mil. I ett oberoende körtest av Carwow landade den faktiska räckvidden på runt 45 mil. Det är en skillnad på nästan en tredjedel.

Fenomenet gäller inte bara Mercedes. EU-kommissionen publicerade under 2024 sin första rapport baserad på verklig bränsleförbrukning från fordonens egna mätinstrument. För laddhybrider var de verkliga utsläppen i genomsnitt 3,5 gånger högre än laboratorievärdena, framför allt för att bilarna inte laddades och kördes elektriskt så ofta som testnormen förutsätter. Även för rena bensinbilar var gapet mellan officiella och verkliga utsläpp kring 24 procent. Volvo har inte publicerat oberoende testresultat för EX60 ännu, men historiken i branschen ger skäl att vara försiktig med tillverkarnas egna siffror.

Ett mönster som säger mer än en enskild bil

EX60 är tekniskt Volvos bästa elbil. Plattformen är ny, laddningen snabb och prispositionen skarp mot tyska konkurrenter. Att den får höga testbetyg internationellt är väntat givet specifikationerna.

Det som gör bilen intressant som fenomen snarare än bara som produkt är att den visar var gränsen går mellan det Volvo gör bra och det de vägrar ändra. Tre modeller i rad, EX30, EX90 och nu EX60, har fått samma typ av kritik för pekskärmsberoende. Det är inte ett misstag. Det är en designprincip som Volvo uppenbarligen värderar högre än testbetygen de förlorar på den.

För den som funderar på att köpa bilen finns ett konkret råd: boka en provkörning som är längre än tio minuter och tvinga dig själv att justera speglar, ändra temperatur och koppla på biltvättläge under körningen. Skärmens gränssnitt avgör om vardagen med bilen fungerar, och det är något som varken specifikationer eller betyg fångar.