Nato bygger fästning på Gotland efter ÖB:s varning

Sverige och Nato rustar Gotland i en takt som saknar motstycke sedan kalla kriget. ÖB Michael Claesson har varnat att en rysk attack mot Gotland kan ske när som helst, och bakom den formuleringen ligger en konkret geografisk verklighet som påverkar hela Östersjöregionens säkerhet. Ön är inte bara svensk mark. Den är en nyckel som avgör om Nato kan försvara Baltikum och Finland eller inte.

Positionen som styr hela Östersjön

Gotland ligger mitt i Östersjön, ungefär halvvägs mellan Sverige och Lettland. Den positionen gör ön till ett naturligt nav för både luftövervakning och sjökontroll. Stridsflygplan som startar från Gotland kan nå vilken baltisk huvudstad som helst inom några minuter, enligt Niklas Granholm vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

Det omvända scenariot är värre. Om en fientlig makt kontrollerade ön och installerade luftvärnssystem där, skulle fartyg och flygplan som försörjer Estland, Lettland, Litauen och Finland kunna blockeras. Handelsrutter, militära förstärkningar och humanitär logistik, allt passerar genom det havsområde som Gotland övervakar. En fiende med fotfäste på ön skulle i praktiken kunna strypa tre Natoländers förbindelser med omvärlden.

Det är den kalkylen som gör att Politico beskriver Gotland som en av Natos mest utsatta och strategiskt viktiga frontlinjer mot Ryssland.

4 500 soldater blir 5 500

Under åren efter kalla krigets slut avmilitariserade Sverige i stort sett Gotland. Garnisonen lades ned, materiel flyttades till fastlandet, och ön blev i praktiken försvarslös. Den utvecklingen har nu reverserats. I dag finns runt 4 500 soldater stationerade på ön, och Andreas Gustafsson, befälhavare för Gotlands regemente, har meddelat att minst 1 000 ytterligare ska tillkomma inom ett år.

Franske konteramiralen Frédéric de Rupilly har beskrivit arbetet som ett försök att återförvandla Gotland till ett militärt fäste. Truppökningen är bara en del av den bilden. Två Natodiplomater har rekommenderat att permanenta långräckviddiga luftförsvarssystem placeras på ön för att skapa en trovärdig avskräckning. Utan den typen av system förblir Gotlands försvar reaktivt, det kan fördröja en angripare men knappast hindra en.

Hoten som redan pågår

En fullskalig militär invasion är det mest dramatiska scenariot, men inte det enda. Ryssland har under de senaste åren intensifierat vad analytiker kallar hybridkrigföring i Östersjöregionen. Kabelkapningar mot undervattensinfrastruktur, drönarkränkningar av känsliga områden och spionage riktat mot försvarsinstallationer utgör en pågående press som inte kräver en enda soldat på marken.

Poängen med hybridoperationer är att testa gränser. Varje incident som inte möts av kraftfull respons ger information om vad motståndaren tolererar. Den europeiska säkerhetsordningen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har gjort den dynamiken tydligare, något vi också beskrivit i vår artikel om hur Ukrainakriget tvingar Europa att välja sin egen framtid.

Osäkerheten kring amerikanskt engagemang

En faktor som komplicerar riskkalkylen är frågan om hur starkt USA:s engagemang i Nato verkligen är. Anna Wieslander vid Atlantic Council har pekat på att rysk opportunism ökar om Natos säkerhetsgaranti uppfattas som svag. Logiken är enkel: om en potentiell angripare bedömer att alliansens största militärmakt inte kommer att agera, sjunker den upplevda kostnaden för en provokation.

Det handlar inte nödvändigtvis om en storskalig operation. En begränsad insats, exempelvis att ta kontroll över en specifik position innan Nato hinner reagera, bygger på antagandet att alliansen inte riskerar en upptrappning för ett redan fullbordat faktum.

Gotland i ryska attackscenarier

Atlantic Council publicerade en rapport som identifierar fem sannolika ryska attackmål i den nordisk-baltiska regionen. Gotland placeras som det fjärde mest sannolika målet, efter Svalbard, Åland och östra Estland. Rangordningen baseras på Rysslands uppskattade risknivå, inte på målens strategiska värde, där Gotland rankas högre. Skillnaden är viktig. En lägre sannolikhet betyder inte ett mindre allvarligt hot. Det betyder att konsekvenserna av ett misslyckande bedöms som så stora att Ryssland sannolikt väljer andra mål först, om inte omständigheterna förändras.

Om Ryssland däremot kontrollerade Gotland skulle effekten vara omedelbar för Baltikum. Estlands, Lettlands och Litauens sjöförbindelser med Västeuropa passerar genom farvatten som Gotlandsbaserade vapensystem kan täcka. Finland, med sin 1 340 kilometer långa gräns mot Ryssland, skulle förlora en avgörande allierad position i sitt närområde.

Avskräckning kräver mer än soldater på plats

Att öka truppstyrkan är ett nödvändigt steg, men det räcker inte för att skapa den avskräckning som krävs. Soldater utan luftförsvar är sårbara för precisionsvapen, och en garnison som kan neutraliseras från luften inom timmar fyller inte sin funktion. Det är därför Natodiplomaterna trycker på att permanenta robotsystem med lång räckvidd installeras på ön.

Drönare är en annan dimension som förändrar kalkylen. Erfarenheterna från kriget i Ukraina visar att billiga obemannade system kan slå ut betydligt dyrare materiel. Atlantic Councils rapport om ryska attackscenarier understryker att Nato behöver anpassa sitt försvar av Gotland till den typen av hot, inte bara till konventionella landstigningsoperationer.

Gotlands försvar handlar till sist om trovärdighet. En angripare som ser luftvärnssystem, utbildade förband och integrerad underrättelseförmåga gör en annan bedömning än en som ser en garnison utan tung beväpning. Skillnaden mellan de två scenarierna är inte akademisk, den avgör om avskräckningen håller eller inte.